Header

En dag kommer man dit, när man inser att det inte är rätt att hålla tyst bara för att skydda någon som gjort en illa. Det har jag skrivit om i flera inlägg tidigare..

Jag har varit tyst för att skydda andra. Skydda de inblandade. Men till vilken nytta?! Jag har inte tidigare, jag tror någonsin berättat för någon vad vi egentligen blev utsatta för i det där gula huset i Roma, och hela våran uppväxt. Alla förstod att något hänt eftersom vi bodde i familjehem, och många kompisar träffade min mamma när hon var full. Men det var ju bara ståndet var. Då skrattade vi mest åt det (åt henne). Men vi har aldrig pratat om vad som egentligen hänt.

För ett tag sedan så sa min syster till mig att jag inte skulle hålla inne för någon annans skull, vad var jag egentligen rädd för?! Jag vet att hon har rätt och jag är tacksam för att jag kan bolla med henne! Att inte skriva saker som ligger i mitt bagage som bara vill upp gör att jag hela tiden känt mig hindrad. Jag har aldrig gått vid någon terapeut för att prata om saker och reda ut varför jag tycker och känner på vissa sätt. Men bara av att skriva och höra andras åsikter och tankar får mig att förstå, hantera och lära känna mig själv. Det är något jag tänker prioritera, mina egna tankar! Inte bara tänka på vad andra skall tycka hela tiden, för oftast tänker dom ändå inte som jag tror och det blir bara en ond cirkel.

-

För en tid sedan fick jag för mig att kika in lite hos min pappa, på Facebook. Vi har inte hörts sedan feb -16. Pratade med någon om honom och kom då på att det var väldigt länge sen jag såg att han lagt upp något. Det var så jag märkte att han hade tagit bort mig som vän, jag kollade alla socialamedier och jag var inte bara borttagen utan även blockerad på några av dem. Jag vet inte varför men det gjorde ont av att se det. Jag kan förstå att han inte gillar att jag delar med mig offentligt om vår barndom. Som även han var delaktig i då och då. När jag gjorde bloggen offentlig frågade jag även honom hur han kände över att jag delar med mig, det jag fick till svar var: ”om du mår bättre av det så skriv”. Jag har verkligen varit försiktig med att skriva om honom. Enda från början när jag startade bloggen, kanske av att få just den responsen, att bli bortvald igen trots att jag egentligen alltid varit det. Som dagen jag skulle födas och dem ringde pappa för att komma men han svarade ”jag har inte tid, jag ligger med en nigres”. Det har jag fått höra hela mitt liv på repeat så fort pappa har kommit på tal när jag pratat med mamma, och allt annat dumt han gjort. Man skulle kunna säga att vi inte känner varandra speciellt bra, jag och pappa. Jag kan känna mig ledsen över att han aldrig har visat intresset för att lära känna mig heller, och det är sorgligt att man bara kan lämna 4 barn bakom sig utan att verka det minsta påverkad av det, det är bara att blockera om det blir jobbigt. Jag är yngst i familjen och var bara 6 år när han stack ”på riktigt” även om han inte fanns där ändå. Men jag har alltid haft en dröm om att vara pappas flicka, precis som de flesta andra och man slutar aldrig att fråga sig varför? Varför dög jag inte för honom? Varför älskar han oss inte? Hur kunde han lämna oss i det skicket hos mamma? Frågorna har varit många, men nu orkar jag inte spekulera mer över det! Det händer så mycket hemskheter runt om en att man börjar få andra perspektiv och blir lite arg på sig själv att jag lägger så mycket tankar och energi på sånt som jag inte kan styra över. Jag har två föräldrar i liv, föräldrar som aldrig satt oss i första hand och det är bara så det är. Jag försöker att tänka vad mycket gott det gett mig av att vara en bra förälder själv!



Vad vi gått igenom tillsammans vi 3! ​

Blog using your mobile phone - One of the best blogging apps on the market - Click here

Likes

Comments

Fredag igen!! 🙌🏻. Slutet på veckan har varit riktigt tuff på jobbet så nu ska det bli skönt med helg! Jonas åkte till jobbet som vanligt imorse men kom ganska snabbt hem igen då han varit sjuk hela veckan och idag sa kroppen stopp så han åkte hem bara efter 30 min igen, så barnen blev hemma med honom.

Nu har vi precis ätit hemmagjorda hamburgare med bröd, så nu blir det fruktsallad till efterrätt och film om barnen orkar hålla sig vakna en stund till. Imorgon tänkte jag publicera ett inlägg som är väldigt känsligt för mig, håll utkik om du vill läsa!

Ha en fortsatt trevlig kväll!

💕

Likes

Comments

Hoppas ni haft en fin helg!

Just nu sitter vi i bilen påväg från Örebro till Nynäshamn för att ta båten hem ikväll. Vi har en färd på ungefär 2 tim och 30 min i bilen. Willem ser på Bamse på plattan och är strax påväg att somna, Melwin sitter och spelar luft trummor! 😊. Vi har varit och hälsar på Jonas kusiner som vi brukar försöka ta oss iväg att göra iaf en gång om året. Supermysigt!

Vi hade lite otur med resan denna gång då först jag har legat i influensa och varit riktigt hängig hela veckan och trodde att vi skulle behöva ställa in resan men fredagen kände jag mig bättre förutom yrsel och ont i bröstet så vi kom iväg. Men då blev istället Willem dålig natten till lördag med högfeber! Skräll... Så istället för att åka till äventyrsbad fick jag vara hemma med Willem hela lördagen medans de andra åkte och badade. Melwin hade haft jätte roligt! Som tur va så hade Willem ingen feber igår och inget inatt men han har istället varit gnällig och klängig så idag blev det bara en tur på IKEA, vi passade på att äta lunch där innan vi åkte till Jonas moster och fikade och väntade in tiden tills vi skulle åka mot båten.

Nu räknar vi ner till nästa resa om 15 dagar och ber till alla gudar att vi får vara friska tills dess nu! Är det några fler av er som skall ut och resa snart?

Nu skall jag passa på att blunda lite med barnen så går tiden lite snabbare!

❤️

Likes

Comments

Ni som läst tidigare här i bloggen vet ju att jag alltid varit väldigt blyg och alltid lyssnat väldigt mycket på alla andras åsikter. Men tillslut började jag ställde mig frågan oftare och oftare vem jag lever för egentligen. Hur mår jag egentligen av att inte lyssna på vad jag vill? Är det värt att bromsa upp saker jag vill göra för att andra tycker annat? Tycker jag verkligen att det blir/känns bättre av att göra som någon annan tycker?!

Nej!

Något som alltid varit känsligt för mig är min kropp som för så många andra. Det har jag fått av alldeles för många kommentarer på hur jag ser ut, pojkvänner som kallat mig tjock och såklart min dåliga självkänsla. Mycket kommer också efter mamma som sedan hon var 14 år bråkat med sin anorexi/bulimi och lärde mig i tidig ålder hur man fick upp maten man stoppat i sig. När jag blev tonåring satte dom spåren i sig tydligare men jag fick hjälp av BUP och klarade mig ur det bra. Jag har väl alltid varit ganska smal och slank, vilket såklart ändrat sig lite efter att ha burit 2 barn! 😅. Jag har fått hört allt för många gånger ”du har ingen rumpa, du har inte det, och inte det!” och andra stunden är man tjock. Varför skall man alltid trycka ner andra med vad man inte har?! Varför inte istället höja de som man faktiskt har?! Vi hjälps åt att skapa alla dessa komplex tillsammans. Det är så sjukt att våra kroppar skall gå i någon slags trend och att man faktiskt diskuterar hur en kropp är ”inne” eller ”ute”, den skall se ut på ett sätt ena veckan och på ett helt annat veckan efter. Inte konstigt att så många både äldre och yngre människor mår så dåligt pågrund av sitt utseende idag. Alla är SÅ vackra på sitt sätt, kort, smal, tjock, lång, randig, gropig, rynkig! Vem är det som fått rätten till att bestämma hur vi skall se ut?! Vi alla föds olika och borde få stå stolta utan att någon skall få ta det ifrån oss, oavsett hur vi ser ut!

Jag får ofta kommentarer än idag dock inte att jag är tjock men en vanlig fråga kan vara ”Varför tränar du för, du om nån behöver väl inte det!?!” eller: ”Är det 30-års kris på G?!”. Helt plötsligt känns det inte okej att träna för att man inte är tjock?! 🙄. ” Man kan faktiskt träna av andra anledningar än att gå ner i vikt. Jag vet så mycket mer idag och tar inte åt mig som jag vet att jag skulle ha gjort förr i rädsla för att någon skall tro att jag skall bli som mamma. Så länge man själv vet varför man gör saker tycker jag man skall skita i kommentarer och bara köra på sitt, för jag är trött på att känna mig nertryckt och behöva förklara för någon varför jag gör ditten eller datten och det tror jag att fler är. Vi behöver hjälpas åt och visa ungdomarna att du inte blir lyckligare över hur du ser ut, och att det flesta bilder du ser på instagram inte är verklighet.

Kan vi inte bara en gång för alla bestämma att du duger som du är, jag duger som jag är och att vi gör saker för vår egen skulle och inte för någon annans!


🖤

Tänk vad vi påverkar dom där alla redan nu 👆🏻, det har jag verkligen lärt mig efter att ha blivit så påverkad av min egen mamma.


❤️

Likes

Comments

Contains affiliate links

Inlägget är i samarbete med KRY.

-

Nu är vi inne i Vabruari som det brukar kallas, jag tycker dock att det känns som att det börjar redan i Januari nu för tiden!

🤒.

Så här kommer ett litet tips som vi använder oss av dessa tider, KRY! Hur bra är inte det?! Vem vill behöva åka hemifrån när man är sjuk?! Och så smidigt med barnen och gratis! 🙌🏻.

KRY är en app i mobiltelefonen i vilken man enkelt kan ha videosamtal med läkare och förnya recept om nödvändigt. Appen är helt gratis att ladda ned och installera och är mycket användbar när sjukan slår in. Man betalar bara vid videosamtal! Så ladda ner appen om du inte redan gjort det!

Klicka HÄR för att komma till KRY appen!

Ha en fin lördag!

Likes

Comments

Subscribe